Janina

expectation this high

När prestationsprinsessan har ångest. Inte den lilla ångestklumpen jag kan känna av, som jag förstår vad det är och som jag vet hur jag ska hantera. Detta är något annat. När man liksom tappat bort sig själv i farten och försöker greppa tag om något för att få sig någon form av verklighetsuppfattning men allting kind of tynar bort i handflatan på en. Trevar mig fram och försöker minnas hur det ska kännas, eller iallafall hur det brukade kännas. Att känna sig själv, veta vem man är och var man ska. Men har tappat flowet och börjar tvivla. Vad vill jag? Hur mycket kan jag? Vågar jag tro att det finns mer än det jag ser, än det jag har just nu. Finns det mer där ute? 
Samtidigt trycker alla andras förväntningar mig så långt ner i skorna och jag vågar liksom inte riktigt blomma...
Alla har målat upp sin bild om hur jag ska vara, hur jag ska ha det och ser min framtid klarare än vad jag själv gör. Samtidigt längtar hjärtat åt ett annat håll och jag vill bara kliva ur min, eller snarare alla andras comfort zone och ropa att HÄR ÄR JAG. Jag må vara vilsen på jorden nu. Jag har ingen dröm. Jag vet inte vad jag vill bli när jag blir stor, jag har inte målat upp en bild av hur mitt liv kommer se ut om 10 år. Men det är okej. Bara för att jag är vilsen just nu betyder det inte att jag måste leva som alla andra tycker, eller? 
Ibland biter jag ihop ändå och gör som jag borde, enligt andras tycke. Jag lever i en fantasivärld som jag egentligen vill skaka av mig, men jag gör det ändå, för andras skull. Men huvudet exploderar och det är som att jag står i en grupp av människor som jag älskar och bara skriker för full hals, men ingen hör. Och ingen förstår.
quotes, act, and expectations-bild

Kommentarer

Laddar kommentarer...
Visa alla kommentarer
Formuläret laddas